En rad amerikanska sajter har redan plockat upp nyheten, där Neowin och Internet News är två exempel.

Ladda hem betaversionen av Office 2010 och testa du också.

På 20 år har TV1000 gått från att vara en filmkanal till att bli åtta stycken, och utvecklingen går snabbt framåt. De olika TV1000-kanalerna innehåller komedier, drama, hårresande thrillers, romantik, fartfylld action, animerade filmer och nordiska produktioner. Under loppet av dessa tjugo år har TV1000 gett tittarna över 80 000 filmer, bland annat flera av filmhistoriens största titlar som Stjärnornas krig, Sound of Music, Wall Street, Gremlins och många fler.

TV1000 utvecklas nu till att erbjuda TV-tittare film var och när det passar dem. TV1000Play, som lanserades för ett år sedan, erbjuder den som abonnerar på TV1000 att själv välja vilken film man ska titta på och när man ska se den. Antingen via datorn, www.tv1000play.se , eller hemma i TV-soffan genom att koppla sin digitalbox tillbredbandsuttaget. TV-tittaren har nu över 250 filmer från TV1000Play att se när det passar honom hemma i TV-soffan. TV1000 erbjuds också i HD-kvalité.

”Att se en riktigt bra film är en njutning för de flesta svenskar. Att kunna välja vilken film man ska se och när man ska se den innebär maximal valfrihet, något många TV-tittare efterfrågar” säger Hans Skarplöth, VD Viasat Sverige.

TV1000s historia:

- 1989 lanserades TV1000 i Sverige, Norge och Danmark och var den första betal-TV-kanalen som startades av 1991 slogs TV1000 samman med konkurrenten SF Succé och expanderade till Finland.

- 1995 blev TV1000 två kanaler, TV1000 och TV1000 Cinema.

- 2004 gjordes de två TV1000-kanalerna om och utökades till sex tematiska filmkanaler med premiuminnehåll, TV1000, TV1000 Action, TV1000 Nordic, TV1000 Family, TV1000 Classic och TV1000PlusOne.

- 2008 lanserades TV1000HD i samband med att Viasat introducerade sin HDTV-tjänst, ViasatHD, på satellit-TV-plattformen.

- 2009 fick TV1000-kanalerna nytt grafiskt utseende när ytterligare en tematisk kanal, TV1000 Drama, lanserades.

Parallellt har expansion utanför Norden skett. TV1000 finns idag i totalt 14 olika tematiska och regionala versioner som är tillgängliga genom Viasats digitala satellit-TV-plattformar i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Ukraina och distribueras också via tredjepartsnätverk i 24 europeiska länder (TV1000 Russian Kino är också tillgänglig i USA).

Har du som jag provat diverse sätt att göra en god kopp kaffe?

Som norrlänning började mitt kaffekokande med farmors klassiska panna i rostfritt stål. Koka upp vatten, måtta upp mellanrostat kokmalet kaffe, koka upp, låt stå och sjunka. Det var ett koncept som höll måttet ända tills jag valde att styra kosan söderut. Vad hände, jo, kaffet smakade inte lika gott?!

Mina erfarenheter säger att hårt vatten kräver en annan rostning av kaffet än mjukt vatten och mörkrost passar inte ihop med kokpanna. Jag började experimetera. Elbryggare, espressomaskin, espressopulver, pressobryggare, italiensk handpressad espressomaskin, filterbryggning, kokmalet, pressomalet, bryggmalet, espressommalet, ljusrost, mellanrost, mörkrost… puh!

Efter ett antal år av varierad framgång med mitt kaffe så landade jag med en pressobryggare av glas. Kaffet blev gott och faktiskt så nära min farmors kokaffe som det gicka att komma, men…

När min glaskanna för tredje gången gått sönder och jag inte längre tycket att jag kunde kosta på mig ytterligare en ny, så gav jag upp.

Vid en resa till Kiruna och ett besök på en sportaffär fick jag syn på DEN! Planetarydesign pressobrtggare i rostfritt stål. Raskt inhandlade jag en i största valör för att testa därhemma. Snabbt konstaterade jag att pressobryggaren var en succé. Flera av mina bekanta ville ha en, så jag kontaktade tillverkaren i Montana, USA och på den vägen är det. Nu har jag, via företaget Biten AB, precis fått hem min första laddning av denna fantastiska produkt och lanserat den på ett par butiker i Stockholm. Vi vet vad svenskar tycker om amerikanskt kaffe, men kanske Svensken faller lika pladask som jag för denna snygga, praktiska och väldesignade produkt med ursprung i vildmakerna i västra Montana.

Numera följer min bryggare med mig till landet, på fjället, i båten, ja, så fort jag vill försäkra mig om en god kopp kaffe!

Hollywoodfrun klarar sig själv - med flera nya teveprogram på gång

Han kammade hem 300 miljoner kronor när han sålde sitt snusbolag Skruf i fjol. I förra veckan lade han bud på det börsnoterade riskkapital­bolaget Ledstiernan. För DI Week­end berättar doldisen Adam Gillberg, 38 år, varför han helst arbetar i det tysta. Porten är anspråkslös och adressen har inte det bästa ryktet. Men i fastigheten på Malmskillnadsgatan i Stockholm huserar bland annat börsbolaget Orc Software och riskkapital­bolaget ITP Invest.

Högst upp i huset, dit inte ens hissen går, står det ”Thuban AB” på en handskriven lapp på brevinkastet. Adam Gillberg öppnar i nystruken skjorta.

”Min far har haft sitt kontor här uppe ­ända sedan 1974. Jag har suttit här sedan Skruftiden då vi hade vårt huvudkontor här”, berättar han.

Det är andra gången på bara ett par ­dagar som vi ses på det spartanskt inredda kontoret. Första gången har ett pressmeddelande gått ut på morgonen om att det ­nybildade bolaget Thuban AB, kontrollerat av Adam Gillberg och finansmannen Martin Bjäringers investerarkollektiv Monterro, lagt ett bud på Ledstiernan värt 172 Mkr.

Rubriken på Dagens Industris förstasida dagen efter lyder "Tobaksklippare köper börsflopp". Ordvalet ”klippare” gillas inte av Adam Gillberg.
”Jag är så långt ifrån en klippare man kan vara. Jag är extremt långsiktig”, säger han.

Det är efter lång tvekan som Adam Gillberg väljer att ställa upp på en större intervju för DI ­Week­end.

”Jag har ett intresse av att få ut information om budet på Ledstiernan och våra ­motiv att köpa ut bolaget från börsen. Men i övrigt ser jag ingen anledning att vara med i tidningen. Jag har inget som helst ­behov av att synas”, säger han.

Att Adam Gillbergs lillasyster Leonie är gift med Karl-Johan Persson, vd och arvtagare till Hennes & Mauritz , bidrar till den restriktiva hållningen. Adam Gillberg gör direkt klart att om sitt privatliv, och särskilt om sin svåger, vill han inte prata.
”Karl-Johan är som en bror för mig”, undslipper han sig dock.

Adam Gillberg berättar att han växte upp på Lidingö men har bott utomlands under flera perioder i sitt liv. Efter avslutade ekonomistudier vid Boston University i USA stod han vid ett vägskäl.

”Valet stod mellan att åka till Wall Street och bli aktiemäklare eller flytta hem. Jag har vuxit upp med entreprenörskap runt omkring mig och insåg under studietiden att jag också ville skapa företag, så det blev Sverige”, säger han.

­Efter en masterexamen på Handelshögskolan i Stockholm, ett par år inom Stenbecksfären och ett dotcom-äventyr i London var det dags. Året var 2002.

”Det var ett extremt tråkigt år när inte mycket roligt hände i affärsvärlden. Både jag och min bästis Jonas Engwall, som då drev en ir-byrå, hade tröttnat på dotcom-världen och vi bestämde oss för att starta ett ­företag ihop. Vi låste in oss i två veckor och diskuterade olika affärsidéer. Vi tittade mycket på monopolindustrier och vilka luckor som fanns i de marknaderna”, berättar Adam Gillberg.

Jonas Engwall, som gjort årsredovisningar till Swedish Match , kom med idén att de skulle starta ett nytt snusmärke. Och så blev det, trots att ingen av dem hade ­någon erfarenhet från snusmarknaden eller tillverkande industri över huvud taget.

”Vår analys var att Swedish Match hade varit duktiga på produktkvaliteten, men ­inte ­hade uppdaterat produktens image på många år. Vi såg att det fanns utrymme för ett snusmärke som vände sig till den nya generationen snusare, som inte bar keps och åkte traktor utan var tjejer och börsmäklare”, ­säger Adam Gillberg.

Utgångspunkten var att snuset skulle smaka precis som Swedish Matchs storsäljare General.

”Vi hittade en farbror i orten Skruf i mörkaste Småland som gjorde sitt eget snus. Vi gav honom tre månader att ta fram ett snus som smakade exakt likadant som General. Och han lyckades. Vi lät kockar på Stureplan, som har ett väl utvecklat smaksinne, testa och de kände ingen skillnad.”

Den kände reklammakaren Michael ­Stor­åkers, som Adam Gillberg och Jonas Engwall var kompis med ­sedan Handelstiden, var med från start som rådgivare.

En snusfabrik byggdes i Skruf på rekordtid, nio månader, och i slutet av 2003 lanserades Skruf Snus på den svenska marknaden. Dosorna hade en exklusivare design, kostade ett par kronor mer än konkurrenternas och Skruf blev snabbt känt som ”Stureplanssnuset”.

”Det var helt enligt plan. I den gruppen finns många trendsättare. Sedan spred sig snuset till andra grupper och övriga landet”, säger Adam Gillberg.

Men för Adam Gillberg och Jonas Engwall var den första tiden med Skruf långt från kundernas glassiga Stureplanstillvaro.

”Det första året tillbringade vi tre dagar i veckan på fabriksgolvet i Småland och packade snus och sopade golven. Vi har ­arbetat extremt hårt och långsiktigt med Skruf”, säger Adam Gillberg.

Företaget levde på knappa resurser. Bolaget hade fått in 18 Mkr i startkapital från ett antal affärsänglar, riskkapitalbolag och familjemedlemmar. Det var bara hälften av vad grundarna budgeterat för i den ursprungliga affärsplanen.

”Det gjorde att vi fick anstränga oss ­ännu hårdare. Men vi backade aldrig och trodde stenhårt på idén. Succén var långt ifrån ­given och vi var nära att gå i konkurs tre gånger de första åren. Men vi lyckades kämpa oss ur knipan varje gång.”

Vändningen kom när Skruf gick in i Norge 2004. Det blev en omedelbar succé.

”Den norska marknaden var klart försummad av Swedish Match. Det fanns bara tre varumärken, General, Grov och Catch. När vi kom in som en utmanare blev det automatiskt så att många valde vårt märke.”

Vid den här tiden talades det om att EU skulle släppa snuset fritt i Europa, vilket fick Skruf att ta kontakt med den brittiska tobaksjätten Imperial Tobacco.

”Vi ville att de skulle distribuera vårt snus i Europa, men när vi satte oss ned för att diskutera visade det sig att de i stället var intresserade av att köpa Skruf. Det fanns inte på kartan för oss, men vi behöll kontakten”, säger Adam Gillberg.

Efter över ett års förhandlingar nådde parterna en lösning som bägge var nöjda med. Hösten 2005 blev Imperial Tobacco ägare till 43,5 procent av Skruf genom att köpa ut alla externa delägare till en kostnad av 65 Mkr. Enligt avtalet som då skrevs skulle grundarna kvarstå i bolaget och ­sälja sina aktier vid ett senare tillfälle.

”Imperial tillsatte en vd och lade in sina existerande tobaksprodukter i vår säljkår. Vi satt i styrelsen och hjälpte Imperial att lära sig snusmarknaden. Snus var ju en produkt som de inte kunde något om”, säger Adam Gillberg.

I juni 2008 sålde grundarna sina aktier och lämnade företaget – utan att det skrevs en rad om saken i svensk affärspress. Det var först i förra veckan som DI, i samband med artikeln om Ledstiernanbudet, uppmärksammade att Adam Gillberg och hans far, som tillsammans satt på 37,5 procent av aktierna i Skruf, inkasserat hela 300 Mkr vid affären.

Totalt betalade Imperial 450 Mkr för att köpa loss de sista aktierna, vilket går att ­utläsa i Imperial Tobaccos årsredovisning för 2008. 135 Mkr gick till Jonas Engwall och 16 Mkr till Michael Storåkers.

”Det fanns ingen uppsida för oss i att gå ut i pressen med den affären. Vi ville att överlämningen skulle gå så smidigt som möjligt och vi ville inte att det skulle bli en massa snack bland de anställda”, säger Adam Gillberg.

Att grundarna fick så bra betalt för sina aktier berodde på att Skruf rönte stora kommersiella framgångar mellan 2005 och 2008. Marknadsandelen i Sverige växte från 1 procent till över 2 procent och i Norge var marknadsandelen ­hela 15 procent när de sista aktierna såldes.

I dag är den över 20 procent, berättar Adam Gillberg, men i övrigt har han ingen större koll på Skruf längre.
”Jag har aldrig varit en snuskille. Jag har inte öppnat en snuskyl sedan jag lämnade Skruf. Det är ointressant för mig.”

Det som framför allt intresserar Adam Gillberg i dag är Ledstiernan – det riskkapitalbolag som startades mitt i millennieyran av profiler som Jan Carlzon och Olof Stenhammar. Adam Gillberg blev ­invald i Ledstiernans styrelse 2006.

”Jan Carlzon förklarade att de ville ha en föryngring och ny kompetens i styrelsen. Jag tänkte att det kunde vara bra för mig att få lite ­börs­bolagserfarenhet och vidga mitt nätverk. Jag satt ju i ett slags halvkarantän från Imperial Tobacco och kunde inte ta vilka uppdrag som helst, men Ledstiernan fick jag okej på.”

Att Ledstiernan var ett av börsens mest utskällda bolag efter att ha förlorat över 99 procent av sitt börsvärde skrämde inte Adam Gillberg.

”Det var ju nästan bara lockande, för att se om det gick att vända skutan. Ända ­sedan jag kom ombord har det pågått en diskussion om hur det ska gå till.”

Diskussionerna ledde till slut till att Adam Gillberg gick ihop med Ledstiernans största ägare sedan flera år, Monterro, och

i förra veckan presenterades ett bud via det gemensamma budbolaget Thuban (egyptiskt ord för polstjärnan, ledstjärnan). Led­stiernans sex grundare, varav flera sitter i styrelsen, har redan accepterat budet.

”Alla i styrelsen är rörande överens om att Ledstiernan mår bäst av att köpas ut från börsen. Kostnaderna för att vara noterat är alldeles för höga jämfört med börsvärdet. Vi vill utveckla några av portfölj­bolagen, men det kommer att ta tid och sker bäst i en onoterad miljö”, säger han.

Sedan budet presenterades har Thuban fortsatt att köpa Ledstiernanaktier över börsen och förfogade över drygt 46 procent av aktierna i början av denna vecka.

”Vi hoppas givetvis att vi får in minst 90 procent av aktierna så att vi kan avnotera bolaget. Men får vi inte det får vi söka oss till en mindre lista där informationskraven är lägre”, säger Adam Gillberg.

Aktien har vid ett par tillfällen efter budet handlats ­någon tioöring över budkursen, vilket indikerar att det finns personer som spekulerar i ett högre bud. Men ett sådant är uteslutet, enligt Adam Gillberg.

”Det finns inget sådant utrymme. Priset är redan färdigförhandlat efter långa diskussioner med grundarna som väljer att sälja på den här nivån. Det handlar inte om att vi budgivare ska göra ett snabbt klipp, tvärtom. Det kommer att krävas hårt arbete och tålamod, och det kommer att ta minst fem år innan resultaten förhoppningsvis syns. Fram till dess ska vi inte bry oss om kvartalsrapporter och sådant.”

Adam Gillbergs pappa Gunnar Gillberg är med på ett hörn i budet, som ägare till 13 procent av Thuban. Adam Gillberg äger 37 procent.

”Min far har alltid hjälpt mig och har ­varit med i alla mina affärer. Det är kul att han vill vara med på resan med Ledstiernan också”, säger Adam Gillberg.

Även pappa Gunnar är något av en doldis. En sökning på Gunnar Gillberg i ett svenskt pressarkiv ger ett fåtal träffar. Störst uppslagen är en artikel i DI från 1990 som berättar att den USA-boende svensken har gjort en vinst på nära 200 Mkr genom att sälja stålföretaget Techalloy, som han köpt fem år ­tidigare i nedgånget skick.

”Pappa är entreprenör och har gjort affärer inom fastigheter, stål och plast. Han bor utomlands sedan 1980-talet”, berättar Adam Gillberg.

Liksom sin far tänker Adam Gillberg ­använda de pengar han har tjänat till att ­utveckla nya företag.

”Jag tycker att det är kul att bygga bolag som blir livskraftiga och att skapa varumärken som består. Det är oerhört spännande och givande”, säger han.

Hittills har han gått in som delägare i Qbtech, som sysslar med ADHD-diagnostik, och i webb-tv-bolaget Stockontv. Fler investeringar är för närvarande inte aktuella, enligt Adam Gillberg.

”Ledstiernan innebär en stor investering för mig och kommer att ta väldigt mycket tid. Det blir mitt huvudansvar de kommande åren”, säger han.

Adam Gillberg uppger att alla miljoner från Skrufaffären inte har ändrat hans liv på något plan.
”Som du ser har jag ingen dyr konst på väggarna. Den enda skillnaden är att jag kan göra större affärer.”

Det blev stockholmaren Erik Grönwall som vann TV4:s Idol 2009 efter en final i Globen i Stockholm.

Erik Grönwalls lite tunnare stämma visade sig räcka ända fram. Utskickad från Idol 2007 kom han nu som 22-åring tillbaka med besked och vann över Calle Kristianssons John Belushis-liknande framtoning med en röst gjord för blues och hårdrock.

- Jag är helt tagen och trodde aldrig att det skulle bli jag, sa Erik Grönwall efteråt.

- Jag tänker fortsätta jobba med min musik för att utvecklas. Jag fortsätter skriva mina låtar, sa tvåan Calle Kristiansson.

Calle Kristiansson, som under Idolveckorna höjt blicken allt högre upp från scengolvet, sjöng Led Zeppelins ”Rock and roll” där det till och med fanns utrymme för lite gitarrplågeri och fortsatte sedan med publikens val Joe Cockers version av ”With a little help from my friends” som båda hyllades av juryn: Anders Bagge talade om en riktig tiger att det var en "hole-in-one" fast utan skandaler, Laila Bagge att det var ett "kanonframträdande" och Andreas Carlsson tyckte att det var "helt enormt".

Erik Grönwall valde Europes "Final countdown" för att sedan sjunga publikens val Queens ”The show must go on” som andra låt, och inte heller där hade de tre jurymedlemmarna, Anders Bagge, Andreas Carlsson och Laila Bagge, något kritiskt att säga.

Erik hyllades med ord som: "För mig är du färdig artist" och hans stil som ”cool och rå". Anders Bagge tyckte att det "var fantastiskt".

Finalen avgjordes med låten ”Higher” som båda finalisterna fick framföra. Då stod publiken i ett fullsatt Globen upp och applåderade.

11.000 ville vara med när Idol började i mars. Nu är det slut

Så här såg kvällen ut från start till mål:

Vägen till finalresultatet hade en lång transportsträcka. Tillbakablickar i mängd, reklam, mellanspel, dösnack och så lite självhyllningar. Peter Jihde slog nytt rekord i meningen "Och snart!" eller "Men först!" (vilket betyder: "Ni vill ju alla se och höra våra två finalister men TV4 vill att det ska bli ett långt program med gott om utrymme för reklampauser så att det ramlar in lite kulor till").

Men så. Strax före 20.30 gungade Globen till. Calle drog järnet med Led Zeppelins ”Rock and roll” där det till och med fanns utrymme för lite gitarrplågeri. Publiken skrek och Jihde garvade.

Anders Bagge tyckte det var "helt grymt" och kallade Calle för en "musikalisk Schwarzenegger" och fick medhåll av Laila Bagge som såg hur han hittat tillbaka till muskens rötter. "Mästerligt" sa Andreas Carlsson.

Erik valde Europes "Final countdown" där introt verkade ta lite för lång tid men till slut fick Erik börja sjunga. Och en massa höga toner senare, en hel del armsvingade och publikklappande senare, så fick Globenfolket orsak att vråla igen.

Juryn: Andreas Carlsson tyckte att "för mig är du färdig" (och menade inte slut). Laila Bagge kikade på stajlingen som hon gav ett "stort plus - coolt och rått". Anders Bagge hade velat höra mera sång men tyckte att det "var fantastiskt".

Så det är som väntat. Juryn öser beröm. Alla ska få hoppas. Inget ska avgöras förrän i sista låten. Allt annat vore dålig teve.

En reklampaus senare blev det lugnare tongångar i Calles andra låt, som var tittarnas val, Joe Cockers ”With a little help from my friends” som gick som tåget. Calle Kristiansson är en kille med stor scennärvaro och en äkthet som aldrig känns påträngande. Snyggt!

Och juryn log. Bagge (mannen) tyckte att det var en "hole-in-one" fast utan skandaler, Bagge (damen) tyckte att det var ett "kanonframträdande" och Andreas Carlsson talade om en fortsatt Eriksgata (menade nog Callegata): "Helt enormt".

Erik hade fått Queens ”The show must go on” på sin lott, något som en kille som har Freddie Mercury som förebild lätt förde i mål med den äran. Kanske en aning tunn röst men sjunga kan han.

Juryn: Laila B: "Du är fantastisk  och jag tror att Freddie Mercury ler när han hör dig",  Anders B: "Erik Jag vill tacka dig för att jag har fått vara med om den här upplevelsen", "Du borde ta patent på hur du är just i kväll", sa Carlsson.

Och givetvis tyckte juryn att båda har varit lika bra så här långt. Så ingen behöver stänga av.

Men slutstriden står kring en och samma låt, ”Higher”. Den som klarar crescendot på slutet bäst kan nog kalla sig för Idol 2009.

Calle började och med fötterna insvepta i dimma från en rökmaskin verkade han bara tycka att det var roligt att stå där och sjunga final. Blicken fäst rakt fram till skillnad från de första Idol-framträdandena. Och publiken ställde sig upp och hyllade Kristianstadssonen.

Sedan hade Erik chansen att visa att juryns beslut att slänga ut honom från Idol 2007 var något som han tagit på rätt sätt. Insvept i samma dimslöjor visade han att det inte var någon slump att han nu står och är nervös inför den avslutande omröstningen. För bra gick det också för honom och alla ställde sig upp igen.

Supékort förvärvar Newport Collection AB

Newport Collection AB meddelar idag att Supékort Sweden AB förvärvat resterande 50% av företaget, därmed har Supekort 100% av aktiekapitalet i Newport Collection AB. Newport Collection blir efter affären ett helägt dotterbolag till Supékort Sweden AB.

Därmed lämnar grundarna Pär och Agneta Widmark styrelsen och alla andra uppdrag för bolaget. Newport Collections huvudkontor med alla funktioner som inköp, design, lager och ekonomi kommer även fortsättningsvis att vara i Norrköping. Newports Showroom på Jungfrugatan 6 i Stockholm kvarstår, endast inköpskontoret i Båstad avvecklas.

Framtiden för Newport Collection

Vi har under våren och hösten arbetat med kvalitetshöjning av framför allt frottéprodukterna där flera fabriksbyten har genomförts.

Vi har även jobbat hårt med etablering i detaljhandeln i Norden. Detta kommer vi att fortsätta med under 2010 och presenterar snart goda nyheter på detta område. Att ha en stark närvaro i detaljhandeln stärker varumärk et och gör det lättare att sälja produkterna i profilledet.

Till sommaren kommer även nya pikémodeller och andra nyheter, dessa visas på Promotion EXPO under januari i Jönköping där jag önskar dig varmt välkommen.

Omegas vattentäta klockor har en historia som sträcker sig till tidigt 1930-tal. Med Seamaster-modellen introducerade Omega en blivande klassiker år 1948. Efter hand erbjöds olika sorters urverk i klockorna - manuella, automatiska, quartz och Omatic ( automatiska quartzverk av Kinetic-typ).

Utseendemässigt var Seamaster en ganska oansenligt klocka under 20 år. Men så, i ett slag började det hända saker med Omega under slutet av 1960-talet. Fräckare design och färgade urtavlor dök upp på Seamasterfamiljens klockor.

Höjdpunkten var Omega Seamaster 600 som kom 1972, med ruff design och okomplicerade funktioner. Bara en röd knapp som gjorde det möjligt att vrida runt ringen. Fortfarande coolare än alla Seamaster-klockor sedan dess och egentligen bara utmanad av 1970-talets tuffa Omega Flightmaster.

Sedan kom 1980-talet med en mindre lyckad generation klockor från Omega Seamaster. Periodens riktiga bottennapp var en limited edition för de olympiska spelen 1988: Calgary and Seoul Seamaster, ref 5494 N. Men med nästa generation klockor blev formgivningen rätt igen.

1992-93 lanserades de klockor som de flesta förknippar med namnet Seamaster. Idag en modern klassiker och fortfarande bland det mest stryktåliga som något klockhus producerat. Det gäller även länken, som är mycket stabil. Både snyggt och välgjort.

Den senaste generationen klockor i Seamasterfamiljen kom 2005: En stor Omega med orange ring och matchande läderband. Och den första Omega som är vattentät till 600 meters djup sedan den klassiska Seamaster 600 från 1970-talet.