Omega Seamaster har hjälpt flera generationer dykare att ha koll på tiden 300 meter under ytan. På torra land har dessa klockor haft både höjdpunkter och djupa dalar. Här är några av modellens milstolpar.
Omegas vattentäta klockor har en historia som sträcker sig till tidigt 1930-tal. Med Seamaster-modellen introducerade Omega en blivande klassiker år 1948. Efter hand erbjöds olika sorters urverk i klockorna - manuella, automatiska, quartz och Omatic ( automatiska quartzverk av Kinetic-typ).
Utseendemässigt var Seamaster en ganska oansenligt klocka under 20 år. Men så, i ett slag började det hända saker med Omega under slutet av 1960-talet. Fräckare design och färgade urtavlor dök upp på Seamasterfamiljens klockor.
Höjdpunkten var Omega Seamaster 600 som kom 1972, med ruff design och okomplicerade funktioner. Bara en röd knapp som gjorde det möjligt att vrida runt ringen. Fortfarande coolare än alla Seamaster-klockor sedan dess och egentligen bara utmanad av 1970-talets tuffa Omega Flightmaster.
Sedan kom 1980-talet med en mindre lyckad generation klockor från Omega Seamaster. Periodens riktiga bottennapp var en limited edition för de olympiska spelen 1988: Calgary and Seoul Seamaster, ref 5494 N. Men med nästa generation klockor blev formgivningen rätt igen.
1992-93 lanserades de klockor som de flesta förknippar med namnet Seamaster. Idag en modern klassiker och fortfarande bland det mest stryktåliga som något klockhus producerat. Det gäller även länken, som är mycket stabil. Både snyggt och välgjort.
Den senaste generationen klockor i Seamasterfamiljen kom 2005: En stor Omega med orange ring och matchande läderband. Och den första Omega som är vattentät till 600 meters djup sedan den klassiska Seamaster 600 från 1970-talet.
